Krönikor

”Jag har slutat att fly avslappningen”

Förr om åren brukade jag ofta störa mig på att folk med anställning jämt skulle avbryta arbetet för att ta rast. De gör ju inget annat än att fika, knorrade jag surt. Som frilans och egenföretagare kunde jag minsann inte slinka i väg i tid och otid och sitta och chilla med snacksugna jobbarkompisar. Relaxa var något jag kunde göra när jag blivit klar.
Det enda problemet var att jag aldrig blev klar. Att göra-listan växte i jämn takt med att den betades av och var alltid lika lång. Jag sprang hinderlopp över idel kommatecken utan att landa i en enda punkt. Och jag missade själva meningen. För livet är inget race på en raksträcka. Livet går i vågor.

Det är dessa vågrörelser som en gång hjälpte oss till världen. Hade en förlossning enbart bestått av värkar skulle livmodern gå i strejk och inte orka pressa ur sig bebisen. Pauserna mellan sammandragningarna utgör sammanlagt längre tid än själva värkarbetet och är avsedda för vila och återhämtning, som i sin tur ökar värkarnas effektivitet.
På samma vis fungerar rytmen mellan arbete och vila i vårt dagliga liv. Men så fort vi står på egna ben är det som att vi också hellre vill ta tingens ordning i egna händer, i stället för att fullfölja födelsens naturliga växelspel av ansträngning och avkoppling.

Jag är den som alltid reste mig och gick ut från yogapasset när den avslutande avslappningsövningen Savasana inleddes. Även om alla yogalärare jämt betonade att Savasana var minst lika viktigt som de olika rörelsemomenten, hade jag bättre för mig än att ligga på rygg i säkert sju minuter. Sju minuter! Jag vet inte hur många gånger jag fnyst, att vila kan jag göra när jag är död.
Och visst – förr eller senare når vi ju den sista vilan. Är det då man är klar med allt man skulle göra innan? Innan man kunde leva? Eller ropar man då för sista gången ”Vänta, jag ska bara …”?
Vissa har en inbyggd förmåga att tagga ner. Andra måste öva upp den. Som jag. Numera försöker jag därför jobba efter 25/5-minutersmetoden. Efter varje koncentrerat arbetspass på exakt 25 minuter ringer pausklockan. Jag går heller aldrig längre ut från ett yogapass under Savasana. Och nu ringer det in till paus! •

Unni Drougge,
författare, debattör och flitig motionär.
unnidrougge.com