Frågor&Svar

Motivation – frågor och svar

Olof
L
äsarnas frågor om motivation besvaras av Olof Röhlander
Olof är licensierad mental tränare, föreläsare och författare. Han har bland annat varit mental coach för bordtennislandslaget och Örgryte fotboll och han har utsetts till Årets föreläsare 2009. Han har varit elitspelare i bordtennis och träningen är fortfarande viktig.

Vad får bort mariga tankar på halvmaran?

Jag skulle springa Göteborgsvarvet i våras men gav upp efter några kilometer. Grejen är att jag är vältränad nog för att klara loppet och jag har flera gånger sprungit uppåt två mil. Men folkmassan, som så många verkar tycka är inspirerande, ger mig en ”jag-måste-bort-från-den-här- trängseln-känsla”. Jag vill ju övervinna de här tankarna och fullfölja loppet nästa år. Har du några tips hur jag ska få motivation?        Brytaren

Olof Röhlander: Såvida du inte lider av stark social fobi, vilket jag antar att du inte gör eftersom du då inte ens skulle kommit några kilometer, finns det några enkla motivationstips jag kan ge dig.

Jag kan förstå att det kan bli lite obehagligt med alla dessa människor runt sig under ett lopp som Göteborgsvarvet. Det står även publik utmed hela sträckan. Det verkar alltså svårt att lyckas springa det här loppet utan att riskera att hamna i någon form av folkmassa.

Jag, som själv har sprungit loppet, tänker att det ofta är värst trängsel i början. Kan du stålsätta dig rent mentalt de första kilometerna brukar klungorna dras ut ganska snabbt, och det blir därefter lättare att springa utan att behöva kryssa sig fram mellan skaror av joggare.

Ett annat alternativ är att du ser till att hamna långt fram i din startgrupp och att du löper på i fullt tempo direkt när starten går så att du får en lucka till klungan bakom dig.

Vad jag menar är att du har två alternativ: Antingen lär du dig gilla läget, vilket går med hjälp av mentala förberedelser, eller så hittar du strategier för att undvika det du upplever som obehagligt.

Vore jag du skulle jag ta till en kombination. Plan A är att undvika trängseln, plan B är att inte låta dig störas om det ändå blir trängsel. Öva på att mentalt gå in i en bubbla när du är ute och tränar, men utsätt dig också för det du är rädd för under träningspassen.

Det finns säkert gruppträning där du bor, anmäl dig dit för att härda kropp och sinne. Jobba alltså både mentalt och fysiskt på det här och det kommer att gå som en dans när du väl springer nästa gång. Varmt lycka till!

Hur visa att kollegerna har fel?

Jag har börjat träna. För typ tionde året i rad. Mina arbetskompisar, som tränar jämt, tror att jag, även denna gång, kommer att lägga av inom ett par veckor. Jag vill visa dem att de har fel. Problemet är att jag i själva verket tror att de har rätt. Hur ska jag få motivation så att de negativa tankarna inte blir en självuppfyllande profetia?        Marvel

Olof Röhlander: Jag tror att du behöver något mer än bara press utifrån. Låt kollegernas profetia få bli en av dina drivkrafter, men skaffa fler för att lyckas bättre den här gången.
Jag brukar prata om de tre M:en, som heter Minsta Möjliga Motstånd. Gör träningen enkel och rolig att genomföra. Blir det för krångligt, jobbigt och tar för lång tid är det lättare att ramla ur sina rutiner än om du har byggt upp låga trösklar. Tänk ut ett upplägg som du tror att du kommer att kunna syssla med även om ett år, något som  inte kräver en jätteuppoffring. Ibland går man ut för hårt och det kan vara därför du har ramlat ur tidigare.
Hoppas det här angreppssättet kan vara bli en motivation mot ditt nya liv, där du även har lust och glädje som drivkrafter och inte bara att kunna visa andra att du kunde hålla i den här gången. Min profetia säger att du kommer att lyckas!

Hur bryter jag en ond stresscirkel?

Jag har tränat i tre år men ändå inte lyckats få till en regelbunden träning. Jag har för mycket att göra och stressar upp mig och det leder till huvudvärk och migrän. Plus att jag ofta blir förkyld. När jag då inte kan träna blir jag ännu mer stressad … Hur ska jag tänka för att hantera stressen och få till en regelbunden träning? Träningssugen tjej
Olof Röhlander: Det är lätt att ge råd om hur andra människor bör leva sina liv. Det är så mycket man bör göra. Det du talar om är verktyg för att hantera stressen som kommer sig av att ha mycket att göra, och att inte få tid till träning.
En sak att tänka på i sammanhanget är att det inte är att ha mycket att göra som jagar upp dig, det är tankarna på allt du har att göra som gör det. Det är ganska goda nyheter, för det innebär att du då och då kan lyckas lugna ner tankarna och därmed minska stressen. Googla på verktyg för minskad stress så hittar du flera bra övningar.
Vad gäller din stress över utebliven träning, så är jag faktiskt inte helt övertygad om att du verkligen vill träna. Ta det här rätt nu. Det är klart att man vill vara i form, och känslan efter ett träningspass är härlig, men tid handlar om prioritet.
Det finns en mängd människor med lika späckade scheman, som har lika svårt att få ihop livspusslet, men som ändå hittar tid till träning, för att det helt enkelt är så viktigt för dem. I klartext: De vill det mer.
Du kan därför fråga dig vad som skulle få dig att vilja mer. Vi människor är nämligen inte särskilt bra på att göra det vi bör. Vi är känslovarelser.
Sätt upp träningen högre i prioritet, så kommer du också finna tiden. Samtidigt minskar stressen, så det finns mycket att vinna. Varmt lycka till!

Hur ska jag 

komma i gång med träningen?

Jag är en tjej på 16 år som vill börja träna, fast kanske inte på gym. Jag sitter mest hemma. Tänker ofta att jag ska börja springa men det blir aldrig av. Hur kan jag bli motiverad att röra på mig mer och vilken sorts träning ska jag göra?              Soffpotatis
Olof Röhlander: Det första jag tänker är att du ska ta bort stämpeln på dig själv som soffpotatis. Du kanske har varit det tidigare, men inte längre, eller hur?
Jag tror att du gör ett klassiskt misstag, nämligen att du ligger i soffan och väntar på inspiration. Det är sällan så det fungerar. Jag rekommenderar att du försöker stålsätta dig och bara gå upp, ta på dig träningskläderna, och sen springer du ett varv runt kvarteret. Det behöver inte vara längre än så i början, för nu handlar det om att bygga upp rutinen.
Sätter du igång för hårt blir förändringen för stor mot tidigare, och då riskerar du skador plus att motståndet mot att göra det dagen efter blir större. Det är alltså lättare att behålla rutinerna om de inte känns så besvärliga att genomföra.
Mitt grundtips är alltså: Vänta inte på att bli motiverad, för motivationen kommer av att du rör på dig. Och börja med något som är så pass lätt att du kan göra det utan att ta ut dig. Öka inte nivån för snabbt, rutinerna är viktigare just nu.
Ett sista tips är att du laddar ned min PeppApp. Den är gratis, och ett av spåren heter ”Innan träningen”. Det kommer att få igång dig, jag lovar! Följ gärna Paolo Roberto på Instagram, han lägger upp bra träningsråd och ger motivation till att röra på sig.
Varmt lycka till, och kom ihåg att du inte längre är en soffpotatis, utan en tjej som gillar att röra på dig.

Varför blir det en uppförsbacke efter uppehållen?

Jag är en 35-årig tjej som vill att träningen ska vara en del av min vardag. Men de senaste åren har jag haft förkylningsperioder på 2–3 månader varje vår och höst (ja, barnen går på dagis). Trots att jag då går och längtar efter att få träna igen är det världens uppförsbacke när jag väl får chansen. Hur kan jag tänka i stället för ”nämen jag kanske ska vänta en dag till”?            Jeanett

Olof Röhlander: Det finns ett uttryck inom fysiken som Newton kallade lagen om tröghet, som du säkert känner till. Den menar att ett objekt i rörelse tenderar att fortsätta vara i rörelse.
Det skulle man med lite fantasi kunna översätta till att en person som skapat en vana att göra något tenderar att fortsätta göra det, oavsett vad det är. Är du van att träna tenderar du att fortsätta göra det. Men hinner det gå ett par månader mellan gångerna har du i stället fått in vanan att vara stilla och då tenderar du att fortsätta vara stilla. Låter rätt logiskt, eller hur? Människan är ett vanedjur.
Jag skulle således säga att du behöver bryta lagen om tröghet för att komma i rörelse igen. Ett sätt att göra det är att helt sonika koppla bort dina känslor och bara göra det, som om att du tänker dig att du vore en programmerad robot som bara gör utan att tänka. Om du känner för det eller inte blir alltså sekundärt.
När du väl är i gång kommer tröghetslagen att återigen verka till din egen fördel, för då är du i rörelse igen. Varmt lycka till!

Hur får jag bort illamåendet?


Jag är F&S-­ledare och stöter på samma problem efter varje pass
– jag känner mig magsjuk. Redan i slutet av passet börjar jag bli yr och kan inte göra några framåtböjningar för då svartnar det för ögonen. Efter passet är jag yr, illamående och får ”magsjukeont” i magen.
Jag är noga med bra mat under hela dagen, dricker mycket vatten och äter frukt direkt efter passet. Jag går dessutom alltid på toaletten innan passet. Vad kan det här bero på och hur kan jag må bättre efter den i övrigt härliga träningen? Kan det vara den mentala ansträngningen som spelar in? Det blir bättre men jag har väldigt höga prestationskrav.   Vill må bättre!
Olof Röhlander: Jag ska direkt säga att jag inte är rätt person att sätta en diagnos på det du beskriver. Det vore tjänstefel. Har du uppsökt läkare och berättat om dina symtom? Låt säga att du har det och att läkaren sagt att det här kanske hänger ihop med dina höga prestationskrav, då kan jag ge någon liten insikt kring det. Min första undran är hur hårt du pressar dig själv under passet? Det framgår inte riktigt av det du skriver, men du säger själv att illamåendet kan komma redan på slutet av passet.
Jag förstår att man som ledare av ett pass vill ta i och vara ett föredöme där framme, men en idé är att undvika de övningar som pressar ihop magen, det vill säga att du vid de övningarna går runt och instruerar och peppar i stället.
En annan möjlighet är att sänka kraven på dig själv. Ändra målsättningen från prestation till välmående, där ambitionen flyttas till att ha en bra känsla istället för att ha trötta muskler.
En tredje tanke är att du byter och kör andra pass och ser om det blir samma problem där. Det kan ju vara något just i den här träningsformen som pressar ihop musklerna på ett sätt som sätter i gång illamåendet och som du kanske inte upplever annars.
Det kan med andra ord vara en kombination av fysiska och mentala faktorer som triggar i gång det hela. Men, som sagt, börja med läkaren och se vad du får för tips där. Jag önskar dig ett varmt lycka till!

Hur får jag min 18-åring att röra på sig?


Hej. Jag oroar mig för min son som är 18 och sitter hela nätterna vid datorn och spelar spel. Jag förklarar gång på gång hur viktigt det är att motionera men morsan är nog den sista i världen han skulle lyssna på. Vad kan jag göra för att han ska få motivation att börja röra på sig innan det blir för sent?             
Madeleine, Östersund

Olof Röhlander: Det känns nästan som att det är mer regel än undantag att man som förälder oroar sig för sina barn, inte minst när de inte vill bete sig som man själv skulle önskat. 
Jag tror att många föräldrar som läser detta känner igen sig. Du tycker det är viktigt att motionera, det tycker vi alla, men det är inte alltid vi gör det vi borde. Det gäller nog dig och mig också ibland, eller hur?
 Just nu har din son tydligen fastnat framför sina tv-spel och det verkar inte som att din oro för hans brist på motion fått särskilt stor effekt om jag förstått det rätt.
 Grundprincipen här blir: Om något inte fungerar, gör något annat. I stället för att fortsätta försöka påverka honom på det sätt du gör nu, kan du till exempel tänka att din son har sitt eget liv att leva. Han tar sina egna beslut nu, på gott och ont, även om det kan kännas jobbigt att acceptera det.
Däremot kan du alltid ha ett kvalitativt samtal med honom, men ta det inte när han sitter och spelar utan på ett annat ställe, kanske utanför hemmet till och med.
Han är säkert inte okänslig för hur du känner och det du säger kommer antagligen att sjunka in, men ha i åtanke att han inte i första hand gör det han måste utan det han vill. Han behöver alltså hitta motivationen och vilja själv innan det händer något. 
Avslutningsvis, jag tror inte du har särskilt mycket att oroa dig för. De flesta brukar förr eller senare komma fram till att motion är en bra grej och det kommer nog han också att upptäcka. 
Det är aldrig för sent, som tur är.

Hur övervinner jag min usla koordination?

Jag har dålig koordination i kombination med dåligt självförtroende och har därför aldrig vågat mig på att träna jympa eller aerobics i grupp. Det är ju så pinsamt att vara sämst. Har ni några goda råd att ge så att jag kan komma i gång och träna? Finns det några bra knep, typ ”tankeövningar”, som kan hjälpa mig att sluta fokusera på min dåliga koordination?  Nybörjare

Olof Röhlander: För det första så är alla nybörjare i början och det gäller alla områden, eller hur? Som någon sa så behöver du inte vara duktig för att börja, men du behöver börja för att bli duktig.
Jag håller med dig om att man i just träning i grupp kan känna sig lite fånig i början när man inte riktigt hänger med i de olika rörelserna. När du sträcker upp vänster arm så har de andra hunnit byta till höger och så vidare.
Jag har dock ett par tanketips till dig. För det första: Det är upplevelsen av livet som är livet. Om du känner dig pinsam och sämst så sitter det mer i din upplevelse än i att det faktiskt är så.
För det andra: Är inte sämst ett rätt bra utgångsläge? Då kan det ju bara gå åt ett håll.
Och för det tredje: Skulle du kunna ändra tolkningen av situationen från ”pinsam” till ”komisk”? Är det inte så att du skulle kunna bjuda på att du just nu inte är med på alla moment? Det kan vara väldigt inspirerande för andra nybörjare som också känner som du om de ser att du kämpar på trots att du inte gör allt rätt i början. Tänk på hur många andra som kommer att dras med i svallvågorna av ditt mod och få motivation!
Vänd den här svagheten till en styrka. Gå in med huvudet högt och ett leende på läpparna. Bara gör det. Det är nog bättre träning för dig än du kanske insett fram tills nu, inte bara för din fysiska hälsa, utan också som mental styrketräning.
Varmt lycka till!

Hur gör jag för att orka springa?

Jag har aldrig hållit på särskilt mycket med träning. Däremot älskar jag att vara ute och röra på mig. Tyckte det vore kul att börja jogga och började
förra våren gå 5 kilometer som jag varvade med att jogga. Jag hade trott att om jag gjorde så två gånger i veckan skulle jag till sist orka springa nästan hela sträckan, men jag kommer inte framåt. Hur ska jag få
mer motivation? Jag är 51 år och tränar dessutom core och medelpass.
Helena

Olof Röhlander: Som jag ser det är det träning att vara ute och röra på sig. Det finns högintensiv och lågintensiv träning, du verkar syssla med båda delarna och det är ju jättebra. Men över till din fråga om hur du ska få mer motivation. Låt oss stanna vid de 5 kilometerna, eftersom de kan stå för mycket mer. Det kanske handlar om att du behöver ladda mentalt, och inte bara fysiskt, inför den här barriärbrytaren genom att först bestämma när du ska göra det och även hur du ska lägga upp loppet strategiskt Men, och här kommer det viktigaste, fundera framför allt på hur du ska tänka både före och under tiden du springer. Du kanske behöver något mantra i uppförsbackarna, likaså vid ställen där du tidigare börjat gå och även för att peppa dig själv den där sista viktiga biten in i mål. Du vet bäst själv hur du ska peppa dig (eller om en vän kan bistå dig under loppet), men en sak du kan prova är att varje steg du trampar i uppförsbackarna säga ”yes!”. Det låter kanske underligt, men prova! När du är på väg att ge upp, testa mantrat: ”Lätt och stark!”.
Musik i lurarna med dina pepplåtar kan också ge mer motivation. Poängen är att du kommer att fixa det här. Du är säkerligen närmare än du tror, och när du klarar att springa 5 kilometer har du visat för dig själv att du kan motivera dig själv inte bara till att inom kort klara milen också, utan även till helt andra utmaningar i livet.
Om det blir för jobbigt eller om du känner att något är fel, våga
stanna. Om du börjar gå av rätt anledning är det inget misslyckande. Det finns inga misslyckanden.
Varmt lycka till!

Hur kommer jag i gång efter semestern?

Det känns svårt att efter en lite längre ledighet komma igång med träningen igen. Hur får jag på ett enkelt och lättillgängligt sätt få tips och idéer? Jag har tid och är egentligen motiverad, behöver bara sparken i rumpan.
Staffan, Stockholm
Olof Röhlander: Vem har inte känt att man vet vad man borde göra, men motivationen kommer inte, man känner helt enkelt inte för det. Kanske är det för att vi är vanedjur – vila och soffliggande verkar ofta föda mer behov av samma sak. Samtidigt vet du att du behöver komma i gång, så vad göra?
Eftersom du säger att du bara behöver en spark i rumpan och enkla tips så har jag  valt att ge dig ett litet peptalk rakt på sak, som ett sätt att komma i gång. Läs och känn inspirationen komma!
Egentligen finns det inga undan­flykter. Du har ett problem, se det i vitögat och ta tag i det. 
Inte sedan, inte en annan gång, utan nu på en gång. Vad du än har framför dig, vilka mål du än har, vilka utmaningar som än må finnas: Just do it! Bara gör det! Inga ursäkter duger längre, du 
har helt enkelt slut på dem. Jag vill inte höra dem, och ingen annan heller.
Om inte nu – när? 
Om inte du – vem? 
Låt andra skjuta upp jobbiga saker – men inte du. 
Låt andra fastna i gnällträsket – men inte du. 
Låt andra stoppas av dåliga ursäkter – men inte du.
Strunta i vad du känner för, gör det du ska ändå. Stäng av känslorna och bara gör det du vet att du behöver göra. Sitter du ner så ställ dig upp, hoppa upp och ner ett par gånger och sträck på dig. Sedan säger du till dig själv, med bestämd röst: ”Nu går jag och tränar!”
 Varmt lycka till!

Varför behövs ”tanketrådar” när jag löper?

Jag har successivt tränat upp min kondition med löpning. Jag springer till musik som motiverar och inspirerar, men det räcker inte. Löpningen går mycket lättare om jag tänker på något annat. Då glömmer jag nästan bort att jag springer och plötsligt är rundan nästan slut. Allra bäst går det om jag har ett relationsproblem. Om jag däremot tänker att jag ska springa fram till nästa stolpe, slutar jag genast att springa, orkar inte. Varför är det så? Eftersom jag länge sprungit varannan dag har jag nästan fått slut på ”tanketrådar”, eftersom det krävs en ny varje gång. Hur fortsätter jag att hitta motivationen?
Nina

Olof Röhlander: Hej Nina. Vet du vad, du har verkligen fått mig att tänka till över det där med vad som motiverar en människa. Jag har nog snöat in lite på det där med delmål och nästa stolpe, men när jag läste hur du gör för att få löpningen att gå lättare så insåg jag att det ju såklart är ett riktigt bra alternativ/komplement eftersom det i princip leder dig in i ett meditativt tillstånd då du tappar kollen på tiden och bara springer samtidigt som du tänker på något annat. Jättebra!
Eftersom det verkar funka så bra för dig, föreslår jag alltså att du fortsätter i den banan. Här kommer de goda nyheterna: Du behöver inte oroa dig över att få slut på tanketrådar. Det finns nämligen en oändlig källa av problem som du kan klura på när du är ute och springer.
Tänk bara på allt som ligger utanför dig själv, alla större problem och utmaningar som finns ute i världen. Där har du problem som heter duga att fundera över i löpspåret. Du kan också prova att i varje problem du stöter på försöka skapa den ideala lösningen. Du kan också testa att leva dig in i andras liv och tankegångar: Om jag vore den eller den personen, hur skulle jag då lösa det här problemet? Du kan även ägna löptiden åt mental träning och personlig utveckling genom att tänka på din egen framtid och hur du skapar den.
Lösningen finns alltså i att det finns gott om tanketrådar, så grattis till att ha hittat en bra teknik för att få löprundan att kännas kortare och mindre jobbig än den kanske är för många andra.

Hur får jag tillbaka min endorfinkick som ger mig motivation?


När jag började träna fick jag uppleva ordentliga endorfinkickar där jag verkligen mådde riktigt bra och kände mig oövervinnelig. Efter ett par månaders träning har den sköna känslan försvunnit. Hur gör man för att få tillbaka kicken som ger mig så bra motivation? Sara

Olof Röhlander: Jag tror inte det här gäller bara när man tränar och kroppen svarar upp på träningen, utan en liknande känsla av eufori kan komma närhelst man hittat något nytt att brinna för och där man tydligt märker hur man utvecklas och lär sig saker.
Likadant kan den känslan avta efter ett tag när den allra första 
vågen så att säga släppt. Ett hockey­proffs sa en gång i en intervju att känslan när han hade möjlighet att köpa sin första splitternya sportbil aldrig riktigt infann sig vid bilköp nummer två och tre. Det kanske är okej att det får vara så?
Det betyder inte nödvändigtvis att den där sköna känslan är borta för alltid för dig, kanske är det dags att börja variera din träning lite mer så att kroppen får nya utmaningar? Det kan vara ett sätt att återfå endorfinkickarna. Kanske behöver du finna någon annan att träna med, så ni kan hjälpa varand­ra med motivation och stöttning? Alternativt träna i grupp eller ta hjälp av en personlig tränare?
 Ett annat sätt att tänka är att det kanske inte bara behöver vara endorfinkickar som får dig att vilja träna. Livet handlar inte bara om att jaga kickar, eller hur? Den allmänt sköna känsla som uppstår när du vet att du gjort dig själv och din kropp en tjänst är inte helt fel den heller. Det är nästan som att gå från att vara förälskad till att älska någon, det sistnämnda är en djupare och mer varaktig känsla än den tillfälliga förälskelsen.
Avslutningsvis vill jag tacka för din fråga för jag tror att många kan känna igen sig i det du beskriver. Tack vare dig får vi möjlighet att reflektera över just det här fenomenet. Andra läsare kanske har fler tankar kring hur man kan återfå kicken, skriv då gärna till oss.

Hjälp – jag vill träna men jag ha inte ork och motivation!

Ibland känns det som om jag inte orkar och ibland känner jag mig lat men jag har motivation och jag vill gärna träna! Hur ska jag sluta lata mig och träna som jag tränade förr?
Sergio

Olof Röhlander: Du nämner ordet ”ibland” två gånger. Det tolkar jag som att du av och till inte har problem med att du känner dig lat och inte orkar. Kanske är det till och med så att du ibland känner det motsatta, nämligen både lust och ork till att träna? Om vi utgår ifrån det, så låt oss i stället koncentrera oss på hur din strategi ser ut när du lyckas skapa motivation, eller när du tränade förr. Hur tänker och resonerar du när du har motivation?
Om vi delar in träningen i tre delar – före, under och efter – så gissar jag att du efter träningen upplever att det känns precis så där skönt som de flesta som tränat känner efteråt. Jag menar, hur många gånger har man ångrat ett träningspass efteråt?
Likaså är min hypotes att du, när du väl tagit dig till träningen, gör precis det du ska. Så är det nämligen för de flesta av oss. När vi väl är där så brukar vi genomföra det vi tänkt.
Då återstår bara en del av träningen, och det är det som händer i huvudet före träningen. Eftersom du tidigare lyckats träna bra, så tror jag att det är den delen du behöver jobba med för att det ska bli som förr. Det du kan behöva jobba med är dina tankar, känslor, bilder och din inre dialog just när du står och vacklar innan du beslutar dig för om du ska gå och träna eller inte.
Om jag är rätt ute här, kan du testa ett par saker. Ett tips är att fundera på hur du gjort tidigare för att motivera dig själv. Ett annat tips är att koppla bort känslorna före träningen och bara göra det. Just do it! Strunta i om du känner för det eller inte, bara gör det, och gör det av en självklar anledning: För att du har sagt det!
Ditt ord är det viktigaste du har. Varje gång du gör det du sagt att du ska växer du. Sedan vet både du och jag att när du väl lyckats ett antal gånger så kommer du in i det och kroppen och knoppen börjar plötsligt bli dina bästa vänner igen i stället för dina fiender. Du har det i dig!
Sammanfattningsvis: Satsa på att få ordning på det som händer i huvudet före träningen. Resten blir en barnlek och snart är du i gång igen i dina gamla fina rutiner!

Hur hittar en trebarnsmor motivation och tid att träna?


Jag har heltidsjobb och tre små barn och har svårt att prioritera och hitta motivation till träning. Hur ska jag hitta tid och motivation att träna? (Jag gillar inte att jogga!)
Johanna, Solna

Olof Röhlander: Jag har funderat länge och väl på din fråga och har kommit fram till ett par saker som kanske kan ge dig bra insikter för att du ska få din värdefulla tid till att träna.
Det första som gör mig nyfiken är det som står inom parentes, nämligen att du inte gillar att jogga. Det spelar väl egentligen ingen roll om du gillar det eller inte, du har ju ändå inte tid, eller hur?
Jag hoppas du förstår vad jag är ute efter, nämligen att det i den meningen verkar dölja sig något annat än bara det här med tid och det kanske är något som heter brist på motivation, engagemang, glädje, mål och lust, kan det vara så? Vad jag menar är att allt som är tillräckligt viktigt, meningsfullt, roligt, lustfyllt och så vidare, det finner vi tid och motivation till att göra.
Det här kanske du har hört till leda, men alla människor har 24 timmar om dygnet, det är nog det mest rättvisa som finns här i världen. Du håller nog också med mig när jag säger att det finns människor som har ännu mer att göra än du men som ändå hittar tid till träningen.
Jag har själv inga barn, men tidigare när jag höll upp från träningen en period hörde jag mig själv beklaga mig över att jag inte hade tid. Jag har fortfarande lika mycket att göra, men ändå tränar jag nu! Det visar att det här inte i huvudsak har med tid att göra, utan något annat.
Visserligen håller jag helt med dig om att det är en betydligt tuffare utmaning att få till det med din situation än min, men att du inte kan hitta tid till träning, det stämmer ju helt enkelt inte utifrån resonemanget ovan, eller hur?
 Om du är med mig på de här tankarna, skulle jag vilja att du testar att för en tid sluta med att säga följande: ”tiden går så fort” och ”jag har inte tid” och ”jag hinner inte” och ”allt annat tar all min tid”. Börja i stället fråga dig själv: ”Hur kan jag kombinera träning med det jag redan i dag prioriterar min tid till?” och ”Vad får jag ut av att träna som jag inte får i dag?” och ”Varför är träning så viktigt för mig?” och ”Vilken sorts träning gillar jag bäst?”. Genom att utesluta vissa fraser ur din vokabulär som låser dig och i stället jobba med frågeställningar som fokuserar på lösningar kommer du själv kunna svara på frågan hur du ska hitta tid till att träna, det är min fasta övertygelse.
 Med bra framförhållning och rätt mål, engagemang, glädje, syfte och så vidare fixar du detta, jag lovar dig. Varmt lycka till!

Hur får jag tillbaka min motivation och får lågan att brinna igen?

Hur får man tillbaka lågan som har brunnit ut? Min motivation till träning är totalt död. Man har alla kunskaper som krävs, vet vad som passar en både fysiskt och psykiskt men har inte förmågan att komma i gång ändå. 
Sparlågan

Olof Röhlander: Jag tror att du är långt ifrån ensam om att sakna den nödvändiga glöden till att träna av och till. Hur gör man när ens motivation är som bortflugen? Ja, det är sannerligen inte alltid så lätt. Precis som du säger så vet du hur du ska göra, men som du också märkt så räcker det inte med att veta hur. Du behöver också ta reda på varför du ska göra det. Det är en viktigare fråga än hur du ska göra, för när ditt ”varför” blir starkare så blir ”hur” enklare. De med starka ”varför” får en hävstångseffekt som tar dem ur dippar och tillfälliga motivationstapp. 
Ta därför fram ett tomt papper och skriv ner tio bra anledningar till att ditt liv skulle bli bättre om
du kom i gång igen med din träning. Skriv sedan ner de tre största hindren eller undanflykter/bortförklaringar som står mellan dig och dessa bra anledningar.
 Slutligen, fråga dig själv två frågor: Hur kan jag göra det här och ändå ha roligt samtidigt? Vad händer om jag inte kommer i gång igen, gillar jag vart den vägen leder?
 Människor gör sällan det de borde, men vi gör ofta det som vi upplever att vi har starka anledningar och stark motivation till att göra. Förhoppningsvis kan det också hjälpa dig att komma i gång igen. Varmt lycka till!