Stellan Sverne Foto: Caroline Tibell
Träningsreportage

Träning botar depression

Forskarna är eniga om att träning kan lindra depression. Stellan tvivlar inte; för honom blev det räddningen när inga mediciner hjälpte.

Nyligen avslutades en stor forskningsstudie som undersökt sambandet mellan psykisk hälsa och träning. Nära 1000 personer med mild till måttlig depression, ångest och stressrelaterad psykisk ohälsa ingick i den så kallade Regassastudien. En tredjedel av testpersonerna lottades till en grupp som under 12 veckor fick träna, bland annat på Friskis&Svettis. En av deltagarna var Stellan Sverne.

– Första passet trodde jag på riktigt att jag skulle dö. Det gjorde ont i hela kroppen, säger han.
Att komma i gång med träning kom att ändra Stellans liv. Det förvånar inte forskarna som sedan tidigare vet att träning är ett sätt att lindra mild till måttlig depression.

– Det händer ungefär samma saker i hjärnan när man tränar som när man tar antidepressiva medel.
Det säger Yvonne Forsell, professor i folkhälsovetenskap, forskningsansvarig för Regassa. Hon menar att träning även kan ha en genetisk effekt. Hon förklarar att vissa har en så kallad genetisk sårbarhet. Det behöver inte innebära något negativt, men den gör dig sårbar om du utsätts för något traumatiskt, så som mobbning eller stress. Då har du större risk att utveckla en depression. Forskning har visat att träning har en skyddande effekt på den sårbarheten.

Nyligen avslutades en stor forskningsstudie som undersökt sambandet mellan psykisk hälsa och träning. Nära 1000 personer med mild till måttlig depression, ångest och stressrelaterad psykisk ohälsa ingick i den så kallade Regassastudien. En tredjedel av testpersonerna lottades till en grupp som under 12 veckor fick träna, bland annat på Friskis&Svettis. En av deltagarna var Stellan Sverne.

– Första passet trodde jag på riktigt att jag skulle dö. Det gjorde ont i hela kroppen, säger han.
Att komma i gång med träning kom att ändra Stellans liv. Det förvånar inte forskarna som sedan tidigare vet att träning är ett sätt att lindra mild till måttlig depression.

– Det händer ungefär samma saker i hjärnan när man tränar som när man tar antidepressiva medel.
Det säger Yvonne Forsell, professor i folkhälsovetenskap, forskningsansvarig för Regassa. Hon menar att träning även kan ha en genetisk effekt. Hon förklarar att vissa har en så kallad genetisk sårbarhet. Det behöver inte innebära något negativt, men den gör dig sårbar om du utsätts för något traumatiskt, så som mobbning eller stress. Då har du större risk att utveckla en depression. Forskning har visat att träning har en skyddande effekt på den sårbarheten.
– Tänk dig att det sitter ett skal på genen och skyddar DNA:t från att läsas av. En traumatisk upplevelse kan göra att det här skalet försvinner och en depression kan utvecklas. Forskning på råttor visar bland annat att träning kan göra att skalet kommer tillbaka, förklarar Yvonne Forsell.

Innan Stellan fick sin depression jobbade han som ekonom och hade ett stort intresse för musik och fotografi. Han uppfattades som en glad och social kille. Han började känna sig nedstämd under en period då stressen och kraven hopade sig. Han hade gift sig, blivit pappa och bytt till ett jobb som innebar långa arbetsdagar och pendlingstider. Han var konstant trött och somnade ibland på möten. Varningsklockorna ringde men Stellan körde på.
Till slut fick arbetsgivaren nog och Stellan sades upp med avgångsvederlag under sex månader. Under det halvåret blev han mer och mer inaktiv, allt fler timmar ägnade han åt att spela dataspel eller sova. De minsta störningar kunde trigga vredesutbrott.

– Jag umgicks aldrig med mina barn. Om de skrattade och skojade tyckte jag att det var skitjobbigt. Jag skrek och gormade på dem och då sköt jag dem ännu mer ifrån mig. Då tyckte jag nästan att det var skönt.
Stellans fru uppmuntrade honom att prata med någon, men han hade själv svårt att inse att han hade blivit deprimerad. Allting kulminerade kring julen 2011 när Stellans mamma gick bort i cancer.
– Jag testade många olika antidepressiva medel och kognitiv beteendeterapi, men inget funkade. När min mamma gick bort insåg jag att jag behövde komma tillbaka till livet – om jag skulle ha ett liv.

Under 2012 såg livet lite ljusare ut men depressionen och tröttheten släppte inte. Då såg Stellan en annons om att Regassa sökte testpersoner, men han avfärdade det. Efter övertalning anmälde han sig motvilligt.
– Jag tänkte ”vad som helst bara jag inte lottas till gruppen som ska träna”. Men det var precis vad som hände. Det var kanske min räddning, säger han och ler.

Stellan hamnade i intensivnivå-gruppen, vilket innebar medeljympa tre gånger i veckan. Han fick göra olika fysiska tester och fick bära en mätare som visade hur mycket han rörde på sig under dygnet.
För Stellan blev det som att trycka på en knapp. Han lade snart till fler pass i veckan på Friskis.
– Jag fick komma ut och träffa människor, något som alltid varit viktigt för mig.
Han kände snart suget att själv börja leda pass. Han pratade med Friskisledarna och frågade om deras musik. Flera mötte honom med glada tillrop och inspirerade honom att hänga på nästa ledaruttagning. Redan i december 2013 licensierades han till medeljympaledare och kunde stolt trä på sig de rödvita kläderna.

Regassaprojektet är nu avslutat och uppföljningar visar att gruppen som tränade under tre månader uppvisar en signifikant förbättring jämfört med den grupp som fortsatte med sin vanliga behandling. Många med kroniska smärtor berättar att dessa har försvunnit, att de sover bättre och att den självupplevda stressen är lägre.
Testpersonerna i studien fick öka aktiviteten gradvis för att få en bra start på träningen.

– En känsla av att man klarar av något ger bättre självkänsla, vilket ökar chansen att man fortsätter. Sannolikt får man också större effekt om man själv får välja en aktivitet som man känner sig bekväm med, säger Yvonne Forsell som nu hoppas att resultaten ska göra att fler får recept på träning, så kallat FaR, utskrivet av sin läkare.

Leendet som sprider sig över Stellans ansikte när han talar om vad träningen har gjort för honom går inte att ta miste på. Han säger också att han i dag har en helt annan relation med sina barn, eller som han uttrycker det: han har en relation med sina barn. Han sover också bättre, känner sig piggare och är gladare. Under sin resa med Friskis har ett större intresse för kroppen och hälsa väckts och han omskolar sig till naprapat.
– I dag är träningen en självklarhet för mig. Jag mår nästan dåligt om jag inte får träna, och jag måste tvinga mig själv till att ta vilodagar, säger Stellan. •

Namn: Stellan Sverne.
Ålder: 40 år.
Familj: Frun Hanna och barnen Lara och John.
Bor: Stockholm.
Gör: Läser till naprapat och engagerar sig i Friskis.
Gillar: Musik, fotografering och familjen.
Ogillar: Undanflykter och bortförklaringar, även om jag är duktig på dem själv.
Tränar: Jympa, styrketräning, löpning och spinning. Testar det mesta.
Favoritmuskel: Vadmuskeln.

Så här gick Regassastudien till:
946 personer i åldern 18–67 år med mild till måttlig depression deltog i studien.
En tredjedel lottades till att träna tre gånger i veckan under tre månader, en tredjedel fick internetbaserad kognitiv terapi och en tredjedel var en kontrollgrupp.
Träningsgruppen delades in i tre nivåer: låg, mellan och intensiv. Gruppen i lågnivån skulle gå på yoga och core, medelnivån på basjympa och intensivnivån på medeljympa.
Blodprover togs före, under och efter studien för att bland annat kunna titta efter genetiska förändringar.
FaR
FaR står för Fysisk aktivitet på recept och innebär att en läkare kan skriva ut ett recept på en rörelseaktivitet som är anpassad efter patientens behov och förutsättningar.
Läs mer på folkhalsomyndigheten.se/far

Text: Ellen Wennerström Foto: Caroline Tibell

Taggar

Kommentera

Klicka här för att publicera